En bekännelse om barnslig dumhet

Jag har en bekännelse att göra, en bekännelse om barnslig dumhet och om hur en lätt övermogen kvinna med hyfsad koll på hur man uppför sig plötslig kan förvandlas till en tjurig och trotsig tjej i nedre tonåren. En dumhet som kostade mig böter på 99 kronor.

I köpingen, dit vi emellanåt är tvungna att åka för att göra våra matinköp, finns en trendig liten present- och inredningsaffär med en hel del fina saker. Saker som man naturligtvis inte alls behöver men ändå inte kan låta bli att sukta efter. Som tur är är priserna ofta hutlösa. Utanför ingången till denna affär finns ett bord med reavaror, koppar, frukostskålar, dukar och annat smått och gott. Varje gång jag stannar där för att inspektera utbudet blir jag dock alltid lika arg. För ovanför bordet sitter nämligen en skylt som klart och tydligt upplyser om att man som kund inte kan få reavaror inslagna. Varor till ordinarie pris slår personalen däremot gärna in. Är det sånt som kallas service?!?

När jag står där och tittar slår plötsligt dj-len sina klor i mig och på noll sekunder förvandlas jag till den där trotsiga tonåringen. På bordet framför mig ligger några fina bordslöpare som alla skulle göra sig bra på vårt matbord. Jag tar en av dem, går in i butiken och lägger den på disken framför en söt liten sommarvikarie.

– Hej, den här vill jag ha. Kan du vara snäll och slå in den åt mig, det är en present (hm, till vem då?).

Det är nu hon förväntas säga ”Tyvärr, vi slår inte in reavaror” var på jag surt (och med hög röst) ska kontra med ”Jaha, det är väl det som kallas service. Men då får det vara” och sedan demonstrativt och med högburet huvud lämna butiken.

– Javisst, det gör jag gärna, men du vet väl att du inte får byta den eftersom den är på rea. Vill du ha rosa eller turkost papper?

Hm, allt går inte alltid enligt ritning. Där står jag med lång näsa och lätt snubblande på orden får jag fram ett ”Tack, rosa blir bra”. Jag räcker fram hundralappen, får en krona tillbaka och lommar något skamsen ut ur butiken samtidigt som jag hör expediten säga ”Hoppas personen blir glad över presenten”.

 

Löpare inslagen

 

Ja, hon – det vill säga jag – är glad över presenten och den pryder sin plats på bordet, men någonstans inne i min fortfarande obstinata själ misstänker jag ändå att butikschefen helt enkelt glömt att informera den söta semestervikarien om att hon inte ska slå in varor som är på rea.

Löpare 2

Vem vet, kanske gör jag ett nytt test vid lämpligt tillfälle. Det skulle ändå vara litet skönt att få säga ”Jaha, men då får det vara” för att visa att man inte accepterar dålig service (där stack hon upp sitt fula tryne igen, den obstinata!).

Annonser

3 thoughts on “En bekännelse om barnslig dumhet

  1. Haha, skrattade gott åt dina planer, som ju föll platt. Men om det var duken som du kallar ”böter” för 99 kr så tycker jag den är ett fynd! Passar ju jättebra! Kraaaam

  2. Men Meggie.
    Man skall inte plocka pa sig saker om man inte tankt kopa dem. Kor 10 minuters metoden, du vet den betanketid man skall kora innan man stoppar i sig onodig mat och annat.
    Om du klarar av de 10 minuterna kan du med gladje kanka hem annu en valbehovd onodig pryl.
    Kram pa dig, och alla bord behover nya dukar lite da och da 😉
    kram, Gisela

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s