Gröntjärn – en mytomspunnen liten pärla

Gröntjärn. Fotot hämtat från Gävleborgs läns broschyr om naturreservat och är taget av S. Andersson

Redan i maj frågade vår granne om vi senare i sommar ville följa med på en kvällsvandring längs Gröntjärnsleden anordnad av Ängebo IK och igår var det så dags.

Efter en dryg timmes färd med bilen i lätt regn på gropiga grusvägar kom vi fram till samlingsplatsen Bratthé mitt ute i skogen i ingenstans, där man så ofta hamnar när man ska någonstans här i Hälsingland. Mitt ute i ingenstans.

Vi parkerade bilen bland 70-talet andra bilar som redan stod nersjunkna i vitmossa och lingonris. Regnet hade nu upphört, men för säkerhets skull drog vi ändå på oss våra regnställ över ytterkläderna. Från parkeringen bussades vi sedan på ännu sämre skogsvägar ner till Sandviks badplats i södra änden av Storsjön, där vi gick på Gröntjärnsleden och in i Gröntjärns naturreservat mot det första etappmålet, Gröntjärn.

Reservatet ligger i en trång dalgång, omgivet av höga berg och är känt för sina geologiska värden och sina märkliga hydrologiska förhållanden.

Själva Gröntjärn är en mycket säregen och mytomspunnen liten sjö och en av många så kallade dödisgropar som bildades för över 8000 år sedan, när de isblock som legat inlagrade i grus- och sandmassorna smälte. Då sjönk marken ihop och bildade större eller mindre gropar med branta kanter. Idag lever flera av dessa vidare som vattenfyllda tjärnar och sjöar.

Vandring Gröntjärn

Gröntjärn ligger som en liten turkos pärla omgiven av vita strandsluttningar och vacker tallskog. Den har inget känt in- eller utlopp och vattenytan kan variera uppåt eller neråt med hela 13 meter. Den gröna färgen förklaras av att vattnet är fritt från tillförsel av yttre markpartiklar och påverkas av himmelens och bottens färg och den stora variationen i vattennivån beror på hur mycket grundvatten som finns i marken. Regniga somrar högre vattenstånd, torra somrar litet grundvatten och mindre vatten i sjön.

Många är historierna som berättas om tjärnen. Om suget från bottenhålet där folk sägs ha varit nära att dras ner och drunkna. Det ryktas också om att det ska finnas en liten pöl i närheten som har ännu grönare vatten och att det i den finns en nedgrävd skatt. För några somrar sedan, när det verkligen var sommar ”and the heat was on”, simmade jag tvärs över tjärnen och jag måste erkänna att jag gjorde det med högt uppdragna knän i händelse av att någon (kanske Näcken) skulle försöka gripa tag om fötterna och dra ner mig mot hålet.

Regnet hade nu åter tilltagit och vi insåg snart att den här vandringen skulle bli ett test både av kondition och utrustning inför den kommande fjällvandringen senare i höst. Leden ringlade som en orm, upp och ner genom ömsom frodigt grönskande lövskog varvad med kalhyggen, ärrade av stormen Dagmar i julas, ömsom längs höga åskammar med stupande branter täckta med vitmossa och lingonris.

Efter cirka nio kilometers vandring kunde vi så skymta den smaragdskimrande tjärnen mellan tallstammarna. Vid ett av gapskjulen (vindskydden) flammade elden under den sotiga gamla kaffepannan med nykokt kaffe. I ett tillstånd där svetten var på väg ut genom tre lager kläder och regnet på väg in genom desamma var det underbart att få ta en paus och värma sig med kaffe på bit och en kanelbulle.

Nu återstod bara 3,5 km vandring tillbaka till Bratthé och bilen i ganska lättgången terräng men fortfarande under ett lätt regn. Här väntade ljuvlig, varm köttsoppa serverad med glödhoppor (ett mjukt bröd bakat i stekpanna).

Sonen frågade mig för ett tag sedan vad som var det godaste jag ätit. Och visst har jag ätit mycket god mat vid olika tillfällen, men oftast är det just det här enkla, okonstlade som först dyker upp, till exempel just en god och välkryddad soppa som man verkligen gjort sig förtjänt av genom strapatser och umbäranden. Nu var det väl inte så mycket umbärande just den här kvällen, men vi hade ju ändå gått drygt 12 km och litet strapatsrikt var det ju med tanke på regnet.

I morse kunde vi läsa i tidningen att just Gröntjärn är en av tio unika platser som nominerats till Sveriges geologiska arv 2012. Gå gärna in och rösta på Gröntjärn, denna lilla pärla mitt ute i ingenstans.

Annonser

9 thoughts on “Gröntjärn – en mytomspunnen liten pärla

  1. Hejsan, Meggie!
    Detta var en lång och intressant lektion! Strapatsrik förstår jag att det var men med vackra naturupplevelser. Attans att det där eviga regnet inte har vett på att sluta någon gång.
    ”Kaffe på bit” var längesedan jag hörde någon säga. Uttrycket tar mig tillbaka till min barndom.
    Vilken kondis ni har som orkar med så mycket, bra jobbat!
    Det finns mycket att upptäcka ”hemmavid” så inte behöver man flyga till andra sidan jorden för att få uppleveleser. Vårt avlånga land har mycket att erbjuda!
    Kram, Agneta

    • Ja, du har så rätt Agneta. Det finns många små mer eller mindre okända pärlor att upptäcka om man bara tillåter sig att”gå vilse” som jag hörde någon uttrycka det på radion härom kvällen. 🙂

      Men gårdagen känns i knäna idag, så ikväll är det tidig nattning!

      God natt
      Meggie

  2. Ska lägga platsens namn på minnet och propagera för besök nästa gång vi är i trakterna! F ö äldsta sonen är fotograf på Hudiksvalls tidningen i sommar. Sen görs sista året på högskolan.

    • Va’ kul! Varit inne och tittat på Hudiksvallstidningen på nätet och såg att sonen varit på Delsbostämman och plåtat idag. Där skulle vi också ha varit om vi inte hade fått besök från Stockholm.

      Allt gott!
      Meggie

  3. Mitt absoluta favvo-ställe! Minns våra kvällar med barnen på 90-talet. Vid ett tillfälle kunde vi vada vi till mitten av tjärnen där en liten upphöjnad fanns t f a lågt vatten. Och grillning därefter. Och vi cyklade ju förbi där också på vår tur från Älvkarleby till Ljusdal. Så jag har röstat!!

  4. Vilka hjältar ni är som trots vädrets makter genomförde vandringen. Vilka fina omgivningar, kanske att vi kan gå den tillsammans en dag då solen skiner: ) Meggan, du är så duktig på att uttrycka dig. Du beskriver så målande och jag förstår var Johan och Jocke har fått berättarförmåga ifrån. Kram!

    • Tack för de fina orden! Vi kan åka dit en dag med vackert väder och kanske gå runt sjön, det är nog lagom för Vicke. 🙂

      Kram till er alla

  5. Hittade just ”en liten pöl i närheten som har ännu grönare vatten än tjärnen ” i dag så i morgon får jag väl bege mig på skattjakt 🙂 Härlig berättelse du skriver med inslag av både humor och upplevelse!

    • Tack och lycka till med ”skattjakten”. Tror dock någon annan hunnit före, var där förra sommaren, när pölen faktiskt var torrlagd, och letade men utan framgång.
      /Meggie
      PS Den här vandringen anordnas varje år och kan verkligen rekommenderas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s