Trandans vid Hornborgasjön

Kan man dansa med vargar kan man väl dansa med tranor tänkte Maken och jag och packade bilen i torsdags och for iväg på en liten fågelskådarsafari till Hornborgasjön – belägen på västgötaslätten mitt emellan Skövde och Skara – och den stora trandansen där. Rapporter från början av veckan talade om rekord i antalet tranor som mellanlandat där på sin väg norrut. 26.500, ungefär lika många som brukar fylla Råsunda på AIKs hemmamatcher (enligt Maken alltså).

Vi hade bokat in oss på ett trevligt och väl fungerande vandrarhem i Eggby – Gröna Huset – ett par mil bort och eftersom vi läst och hört att man absolut måste vara på plats vid Hornborgasjön vid soluppgången för att inte missa det magiska ögonblicket när tusentals tranor dånar in från norr för att ”äta frukost” blev det således uppstigning kl 04.30 för att hinna göra i ordning vår egen matsäck inför dagens aktiviteter och inte missa föreställningen.

Klockan kvart över fem var det sagt att solen skulle gå upp och prick då var vi redo med kameror och kikare för att dokumentera ankomsten.

För egen del blev det litet si och så med själva dokumenterandet. Min lilla digitalkamera och dess lilla zoom var väl inte det mest potenta vid ett sådant här tillfälle. Svårt med skärpan och svårt att hinna med att fånga fåglarna i luften. Vet inte hur många bilder jag tog där man bara ser ett par långa ben på väg ut ur bild eller en näbb och ett huvud på väg in. Ett näst intill omöjligt uppdrag, men jag vägrar ändå att använda mig av Makens proffsbilder.

Nu blev det inte någon synlig soluppgång den här morgonen och en mulen, mörkgrå himmel gjorde att inte började ljusna förrän vid halvåttatiden och den omtalade invasionen av tranor uteblev, eller kom åtminstone av sig. Det tycktes som att de tagit sovmorgon och kom inflygandes litet som det passade dem. Dessutom verkade det som att cirka 20.000 tranor redan dragit vidare norr över. Den här fredagsmorgonen var det enligt uppgift bara omkring 7 000 kvar – hur man nu bär sig åt för att räkna dem?!

När nu alla dessa 7 000 tranor äntligen landat och börjat äta och kurtisera varandra var det ändå ett mäktigt skådespel. Att se dessa smäckra fåglar trippa omkring på åkern var som att se modellerna på en catwalk vandra fram på sina långa, pinnsmala ben iklädda en kortkort grå päls med litet mörkt fluff-fluff där bak och en liten svart charlestonehatt på huvudet. Vilken upplevelse! Kan ni se dem framför er? Och tillsammans med all annan fågel som fanns där åstadkom de en öronbedövande ljudkuliss av trumpetande, snattrande och kacklande.

Innan vi lämnade Hornborgasjön helt hann vi även med litet kultur i form av ett besök i Varnhems vackra klosterkyrka och de gamla klosterruinerna. Kanske har du, Anna, varit här, annars är dessa bilder tagna med dig i tankarna.

 

 

 

 

 

 

 

Lördag morgon städade vi ut oss ur Gröna Huset och styrde kylaren mot Öland och ett nytt vandrarhem i det gamla brukshotellet i Degerhamn. Söndag morgon åkte vi ner till Ottenby fågelstation för att titta efter alla små sångfåglar som passerar förbi här och de söta knubbsälarna som låg och solade sig på stenarna nästan i strandkanten. En fantastisk morgon, havet alldeles stilla och ett nästan medelhavsliknande dis som böljade fram och tillbaka över vattnet och över land. Varför åka till Provence när man kan åka till Öland?

Annonser

11 thoughts on “Trandans vid Hornborgasjön

  1. Visst, det är en högtidlig känsla att möta dessa naturens skådespel. Aldrig varit på plats tidig morgon, men dagtid. Antalet fåglar är ju mindre, men man ser mycket ändå. Och Varnhems klosterkyrka var starten på vandring på Arnleden för något år sen med mål på Mössenerg. Något som kan rekommenderas, kanske när körsbärsträden blommar. Vi gick på högsommaren. Körsbären och hallonen var mogna. I princip bara att räcka ut handen och plocka. Vad vi åt! västgötaslätten med Billingen och Hornborgasjön bjöd på kontrasterna av berg och dal. Slättlandskap och djupa skogar omväxlande med byar samt någon inspelningsplsts till Arnfilmerna. På Öland har jag inte sett sälar , men väl på Gotland. Det är sådana här naturupplevelser som ger energi och inspiration för vardagen. Dessutom bjuder ju många platser på ”spår av andra tider” vilket ger lärdomar hur livet tedde sig för människan för länge sen.

    • Det ska givetvis vara … mål på Mösseberg…// förstår att ni haft det fint och ganska kyligt i detta vårväder// intressant att se och läsa. Det lockade fram minnesbilder!

    • Ja, vi har verkligen haft en härlig och upplevelserik liten minisemester. Och det är bara att åter konstatera att vi lever i ett väldigt vackert och omväxlande land. Ingen av oss har tidigare varit i den här delen men det är lätt att förstå att historiens vagga kanske stått här. 🙂

  2. Det var fina bilder med din kamera! Måste varit en spännande resa. Fantastiskt att fåglarna vet vart de ska. Mysko ändå att de ”flyga in” till frukosten. Var sover dem? Vid en annan sjö?

    • Ja Kajsa, det var en skojig resa. Ni borde göra den någon gång. Jag tror att de sover i norra änden av sjön och sedan flyger till den södra där de utfodras litet extra.

      Kram M.

  3. Hejsan, Meggie!
    Ett populärt resmål tydligen baland flera nätvänner, tranorna och Varnhem och jättefina bilder har du ju tagit med din kamera. Klosterkyrkan är otorligt vacker och jag åsyftar mittenbilden och även ett kanonbra foto på tranorna i närbild.
    Låter som ni haft en riktigt fin upplevelse och med några sälar fick du se också som avslutning!
    Kramen, Agneta

    • Hej Agneta!
      Förlåt att jag inte svarat på dina inlägg sista tiden, men laptopen fick stanna hemma under resan. Ja, som jag sagt ovan bor vi i ett vackert land och just här mellan Skara och Skövde kunde man verkligen känna historiens vingslag, om än litet påverkad av ARN-filmerna kanske.

      Kram, kram
      Meggan

  4. Vad harligt att ni kunde se detta.
    Jattefina bilder.

    Nar jag var liten, kom tranan till alla barn ett par veckor innan pask. Vi klamde fast en knastrumpa pa sang kanten och pa morgonen var den fylld med godis och nagon liten present. Min slakt kommer fran Oland….
    Vet att det inte ar speciellt vanligt med denna tradition.
    Gisela

    • Har aldrig hört talas om denna tran-tradition men googlade litet och såg att det var vanligt förr i framför allt Småland. Tranafton eller trandagen sammanföll då med Marie bebådelsedag eller våffeldagen den 25 mars. Rolig tradition som påminner om den amerikanska seden (som ju vi också tagit till oss) med tomten som stoppar julklapp i strumpan.. 🙂

      Meggie

  5. Hej Meggie!

    Men nu har jag missat ditt inlägg om er utflykt, fågelskådarsafarin till Hornborgarsjön. Vilken underbar tripp och helt fantastiska bilder har du fångat på dessa speciella fåglar som återkommer varje år. Varnhems vackra klosterkyrka var också intressant att se fina bilder av. Vårt land bjuder på en fantastisk varierande natur som vi ofta glömmer att den finns. Förstår det var en resa att minnas.

    Önskar dig en trevlig fredagskväll
    Sylvia

    • Ja, vi lever i ett fantastiskt land trots allt och ibland känns det som det är så många bland oss som sett hela världen men nästan ingen ting av det egna landet.

      Kram
      Meggie´

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s