In search of a long lost friend

När jag för några veckor sedan rev runt i skåp och lådor efter ett förkommet papper hittade jag också längst in i en låda ett skrynkligt och illa medfaret brev från 60-talet. Det var från Jeanette, min engelska brevvän som då bodde i Falmouth, Cornwall i södra England.

Vår bekantskap började när jag gick i femman. Jag hade läst engelska i en och en halv termin och litet övermodigt svarat på en annons i en tidning, typ Kamratposten, där engelska ungdomar sökte svenska brevvänner. Ordförrådet var verkligen inte stort där och då i en tid när det bara fanns en kanal på TV (om man ens hade TV) och få hade varit längre bort än Norge och Danmark. Idag känns det som att barnen anglifieras redan med modersmjölken via TV, datorspel, pedagogiska filmer och resor världen runt – allt på engelska.

Hur som helst, när svaret på mitt första brev kom fick magister Gustafsson, min lärare i engelska visserligen rycka in och hjälpa mig med översättningen, men jag tror ändå att han var litet imponerad av att jag hade vågat börja brevväxla på ett främmande språk utan att egentliga kunna något.

Genom Jeanettes brev tillsammans med ett idogt slående i lexikon blev engelskan så småningom sakta bättre och breven flög i en jämn ström mellan våra länder och alltid med små presenter vid födelsedagar och jul. Jag minns att min första julklapp var en ask engelsk marmeladkonfekt rullad i florsocker (spännande att smaka något jag aldrig sett här hemma, men om sanningen ska fram inte särskilt gott) och en bok, The boy next door, av den då så populära deckarförfattarinnan för barn, Enid Blyton. Vem har inte läst hennes Fem-böcker eller Mysteriet med….-böckerna?

Jag vet inte riktigt varför vi efter sju åtta års brevväxlande tappade kontakten, men det  kanske lätt blir så när man står på tröskeln till vuxenlivet, flyttar och går vidare i studier eller arbete. Visst har jag då och då tänkt på Jeanettet under åren som gått, så där som det blir när man emellanåt djupdyker i minnenas arkiv, och sedan många år nu alltid just den 12 mars. Det var hennes födelsedag, som också kom att sammanfalla med min äldste sons födelse.

Med internets intåg i våra liv blev det plötsligt lättare att hitta igen förlorade kontakter och jag har flera gånger googlat på hennes flicknamn men utan resultat. Problemet med oss kvinnor är ju att vi ofta gifter oss och byter namn, ibland både en och två gånger.

I det nu återfunna brevet trodde jag mig ha hittat lösningen. Här kunde jag läsa att hon hade flyttat till Bristol, läste till sjuksköterska, hade träffat ”the love of her life” (här namngiven med både för- och efternamn) och att de planerade att gifta sig till sommaren samma år. Hon berättar detaljerat om det stundande bröllopet, brudklänningen och kläderna hon köpt inför bröllopsresan till Schweiz.

Nu hade jag alltså ytterligare ett namn, makens, så tillbaka till Google igen och träff direkt. Tyvärr var det en dödsruna över mannen, men av texten förstod jag att jag förmodligen ändå träffat rätt. Googlade vidare och hittade ytterligare information som bekräftade att den avlidne mannens hustru faktiskt måste vara min gamla brevvän, numera är bosatt i Edinburgh.

Som av en händelse, när jag kommit så här långt i mitt detektivarbete, skulle en god vän just åka på en weekend-resa till Edinburgh. Hon fick i uppdrag att leta efter Jean, som hon tydligen numera kallade sig, i den lokala telefonkatalogen, och kom hem med en adress.

I förra veckan  skickade jag iväg ett brev till Jean med frågan ”om hon är den jag tror att hon är” och igår fick jag ett mejl med svaret YES! So, now we have a lot of catching up to do! Ska bli så spännande!

Advertisements

9 thoughts on “In search of a long lost friend

  1. Att hitta brevet alldeles lagom när du hade tid att börja söka kan kallas sammanträffande med lycklig utgång. Gissar att ni kommer att träffas. Jag har också en liknande kontakt.
    Ett sk tysklandsbarn på 50- talet. Vi har inte mycket mer än jukortkontakt nu, men jag var hos henne på 60-70 talet tre ggr och hon var här med familj en gång.

    • Ja, jag är verkligen glad att vi kunnat återknyta kontakten igen och vi har redan hunnit mejla fram och tillbaka flera gånger.

      Låter trevligt med ett besök i Uppsala, en stad som jag gillar skarpt.

      Trevlig fortsättning på veckan önskar
      Meggie

  2. Hejsan, Meggie!

    Har äntligen fått “tummen ur” och ‘klickat’ mig hit via min gamla nätvän Sylvias Portal……inte en dag försent 🙂

    Sitter här och läser och läser och läser…och åller andan stundtals.. om din brevkompis i England och det är som att läsa en liten novell 😉 En god idé är att du printar ut ditt inlägg och lägger det tillsammans med de gamla breven….för framtiden 🙂 Kuriosa!
    E-post i alla ära, men vad vore livet utan ett handskrivet brev och gärna med en riktig reservoarpenna?
    Så otroligt spännande och såklart är väl båda jag och många med mig nu på väg till “hemliga lådan” där gamla brev och vykort ligger fr. 1960-talet… 🙂

    Ha det gott! Kram, Agneta

    • Hej Agneta!

      Vad roligt att du hälsar på hos mig, välkommen!

      Ja, det känns verkligen både speciellt och spännande att återknytya kontakten med min brevvän efter nästan ett halvt sekel. Det kommer att bli en lång vandring down memory lane innan vi har uppdaterat varandra om både glädje och sorg liksom alla trivialiteter däremellan som vi gått igenom.

      Jag har surfat runt litet hos dig också och mina komplimanger till en fantastisk hemsida (inkl musiken!). Ni verkar vara experter på det här med datorer och teknik, både du och Sylvia, själv vet jag ingenting om det som finns “bakom” själva skärmbilden. Hur det blir som det blir, det som visas. Vet aldrig om jag ska våga trycka på en knapp eller inte.

      Må så gott och välkommen tillbaka 🙂

      Meggie

  3. Hej Meggie!

    Så spännande att läsa om ditt detektivarbete som slutade så lyckligt för dig. Måste ju säga att Internet är ett fantastiskt redskap på både gott och ont.

    Nu är det trassel med att kommentera inlägg i WordPress.com som du kanske har märkt. Hoppas de ordnar felet som varit hela helgen.

    Kommenterar nu med en gammal mejladress och låter sista raden vara blank det brukar funka!
    Kram och ha det gott! Sylvia

    • Hej Sylvia!

      Vilken tur att jag haft en datorfri helg. Jag hade aldrig kunnat klura ut vad som var fel om det här med kommenterandet drabbat mig. Hoppas det funkar nu i alla fall!? Finns det någon plats ledig på dina kurser? Känns som du skulle kunna lära mig en hel del!

      Nu är våren här på riktigt, det har SMHI sagt, och då måste det väl vara sant, även om den tog en paus igår. Så nu ska det bara till ytterligare sex snöyrväder i lärkans stjärt om man ska tro talesättet innan våren parkerat sig för gott. 🙂

      Kram, kram
      Meggan

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s