Från landet till staden och från solsken till månsken

Kaffepaus vid Rönninge by

Gårdagen var en dag full av aktiviteter. Milavandring i solen runt Rönningesjön med vännerna på förmiddagen och med paus för kaffe och de obligatoriska äggmackorna vid Rönninge by.

På eftermiddagen bar det av in till huvudstaden och ett besök på Fotografiska museet för att se Nick Brandts utställning med bilder av Afrikas vilda djur.

Månsken över Stadsgården

Det är ett fantastiskt museum som har skapats i det vackra gamla tullhuset vid Stadsgården. Stora ljusa och luftiga salar, konferens- och utbildningsrum, en trevlig restaurang- och cafédel med mat långt över vad man normalt brukar bli serverad i dylika sammanhang. Inga plastinbakade sallader, inga degiga smörgåsar med slokande salladsblad eller cellofanförpackade mazariner och dammsugare. Men det är klart, smakar det så kostar det. Stor potential för att detta blir stadens nya trendmuseet.

Utställningen är fantastisk – och annorlunda. Bilderna var inte någon vanlig skildring av djurlivet på Afrikas savanner, mer som porträttstudier av elefanter, lejon, giraffer och zebror. Kändes till exempel som att man bjudit in hela gepardfamiljen med ungar och allt (eller var det leopard?) till studion för att ta ett familjeporträtt. Eller lejonet som sitter i profil med manen som blåser som om man haft hjälp av Carolas vindmaskin. Och hur lyckas man ställa upp ett antal giraffer och få dem alla att samtidigt vända huvudena åt samma håll?

Vid sådana här tillfällen är det naturligtvis fantastiskt att ha en man som själv är fotograf och som kan förklara hur man med olika tekniker kan skapa och uppnå olika effekter i bilderna. Men även han var ändå litet frågande till att fotografen enligt uppgift inte använt sig av teleobjektiv. Hur har han lyckats komma så nära djuren? Hur som helst, en fantastisk utställning som man absolut bör se om man har möjlighet. Dessutom finns det en massa annat spännande och fint att se.

Fiskqueneller à la Mårten Trotzig

Museibesöket avslutades med ett glas bubbel i restaurangen innan vi gick vidare till Mårten Trotzig i Gamla stan för att äta middag. En Margarita till ”förrätt” och till huvudrätt kryddstarka fiskqueneller med saffranssås och potatispuré. Smaken var det kanske inte något större fel på men de små fiskbullarna var alldeles för kompakta och hårda i min smak, fjärran från mina egna fantastiska gäddqueneller, om man nu får slå sig själv för bröstet. Det är märkligt att så många kockar fortfarande tycks tro att man måste använda mjöl och ägg/äggvita för att binda ihop fiskfärs, när fisken i sig innehåller tillräckligt med äggviteämnen för att hålla ihop färsen. Till efterrätt lät en blåbärsbakelse med blåbärssylt och vaniljsås tillsammans med en kopp kaffe lockande, men ack vilken besvikelse. En ganska torr blåbärsmuffins med fem knappstora duttar av sylt respektive vaniljsås! Nej, Mårten Trotzig, för den här måltiden får du bara 2 Kastruller eller Kockmössor eller vad man nu använder för symboler.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s