Slånbär

Gårdagens förkylning börjar ge en föraning om begynnande halsfluss, vilket känns väldigt otrevligt. Innan den eventuellt blir verklighet och jag blir liggande på rygg kändes det viktigt att få komma ut i skogen och se om det blivit några slånbär i år. Slån växer i täta, nästan ogenomträngliga och taggiga busksnår, ofta längs åkerkanter och är bland de första som blommar tidigt på våren. Det är som om någon täckt snåren med vit, skir spets. Så otroligt vackert.

Med de sedvanliga äggmackorna och kaffetermosen i ryggsäcken for vi iväg till det som vi betraktar som ”vårt” slånbärsställe. Det är fin höstdag med hög och klar luft och på skuggiga fläckar syntes fortfarande spåren efter den första nattfrosten. Egentligen behöver jag nog inte vara orolig att någon annan ska hinna före och plocka slånbären, hittills under åren har jag aldrig träffat på någon konkurrent om dessa något svårplockade bär. Långa, vassa taggar gör att man måste vara lätt och försiktig på handen. Ungefär som när man plockar nypon. Vissa buskar ser nästan uråldriga ut där de står, knotiga, förkrympa och mossbelupna och med små torra bär medan nyare buskar är fulla av stora, saftiga bär, nästan som blå druvor eller stora oliver. Det blev till slut nästan sex kg bär som nu ligger i frysen. De ska ju helst vara frostnupna innan man kokar saft eller gör likör, som det också kan tänkas bli om jag hittar något bra recept. Tips någon?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s