Hallongrottor med twist by accident

Det var torsdag eftermiddag drygt två veckor efter valet och vi var ute på en av våra viltspaningsturer runt om i de hälsingska skogarna. Mina ögon rörde sig oavbrutet fram och tillbaka mellan kalhygget på höger sida om vägen och den långsträckta myren på den vänstra i förhoppning om att någon av alla rotvältor plötsligt skulle börja röra på sig och materialisera sig i form av en älg eller björn. I bakgrunden stod bilradion på, där det rapporterades från talmannens enskilda samtal som pågått med samtliga partiledare sedan tidig förmiddag.

– Hallongrottor, ropade jag plötsligt rakt ut, och kanske något för högt eftersom Maken ryckte till och ofrivilligt vred på ratten så att bilen slirade ut i det lösa gruset i vägkanten.

– Va?!

– Hallongrottor, upprepade jag och pekade på radion. Dom rapporterar just nu från talmansrundan, men den stora snackisen verkar inte vara vad man kommit fram till utan istället vilka kakor som talmannen bjudit på till kaffet. Och mitt tips är hallongrottor.

Detta med kakorna var tydligen en så viktigt fråga att man känt sig tvungen att bjuda in en kakexpert, Birgitta Rasmusson, bland annat domare i “Hela Sverige bakar”, som nu skulle uttala sig om vilken sorts kaka hon tyckte borde ligga på talmannens kakfat.

– Det borde vara något med choklad, till exempel chokladsnittar gjorda på mörk, härlig kakao, svarade fru Rasmusson.

– Jaha, men vad tror du om drömmar då i det här sammanhanget, undrade programledaren.

– Drömmar skulle sitta som en smäck, de är väldigt trendiga just nu, särskilt de som fått en ny twist med tesmak eller kardemumma.

Stefan Löfvén tycker om finska pinnar och det visar att han är en man med god småkakssmak, fick vi lära oss av Birgitta Rasmusson. Vidare att småkakor ska ätas med finess och vara så pass stor att den räcker till minst tre bett. Vad hon tyckte om hallongrottor framgick dock inte, däremot kände hon en viss ängslan för kladdiga chokladfingrar, när hon fick veta att talmannen valt att bjuda på chokladbiskvier.

Själv oroade jag mig mer för hur talmannen skulle må efter att ha konsumerat åtta chokladbiskvier och lika många koppar kaffe under sex timmar. Kaffedarr och sockerkoma?

Det här med drömmar (kakor alltså) som plötsligt blivit trendiga genom att de tillförts nya smaker fick mig att tänka på mina egna hallongrottor jag bakade för ett tag sedan. De kanske också kan kallas trendiga nu. Trendiga by accident. Uppdaterade. Updated.

Så här var det. Maken skulle gå ut och spika upp de sista nya spjälorna till verandaräcket och undrade om jag kunde koka lite kaffe tills han var klar om cirka en timme?

Visst kunde jag det. Om en timme, då hinner jag ju faktiskt baka något gott också som tack för allt det jobb han lagt ner på att ge verandan en makeover.

Hallongrottor går snabbt att göra och i kylen stod nykokt hallonsylt klar. Sagt och gjort. Receptet hade jag i huvudet.

Jag plockade fram ingredienserna och började mäta upp i matberedaren.
125 g smör – check, 3/4 dl socker – check, 2 1/4 dl mjöl – check, 1/2 dl Ekströms marsanpulver – check och 1 tsk bakpulver – check.

Plötsligt insåg jag att något var fel. Varför låg marsanpulvret som en orangefärgad matta ovanpå mjölet? Hade det blivit gammalt? Jag vände och vred på paketet för att hitta bäst före-datum. Men what the h…, det här var ju inte Ekströms marsanpulver, det var Ekströms NYPONSOPPSPULVER! Två paket som står bredvid varandra i köksskåpet.

Vad gör jag nu, låtsas som det regnar? Ja, det var ingen idé att försöka skopa upp nyponpulvret, istället hällde jag i ett par matskedar marsanpulver som brukar vara den hemliga ingrediensen i mina uppskattade hallongrottor. Eller ska jag kanske döpa om dem till NYLLONGROTTOR från och med nu?

Men hur smakade de då, kanske ni undrar? Lika gott som vanligt men nu med en liten pikant, syrlig twist.

Om någon mot förmodan skulle vilja testa receptet är mitt råd att bara ta en halv deciliter socker, eftersom nyponpulvret också innehåller socker.

Receptet räcker till 20-22 kakor och gräddas 12-15 min i 200 grader.

Lagom tills Maken var klar med sitt fick vi besök av en god vän och för en gångs skull var det roligt att kunna få bjuda på något annat än bara en slät kopp kaffe.

Kristersson är nu framme vid det berömda kaklet och det är dags för en ny talmansrunda. Måhända är det hallongrottor som ligger på kakfatet den här gången och i så fall kanske det ser ut så här på bordet när den siste partiledaren lämnar talmannens rum. Åtminstone brukar det göra det hos oss.